Ofta ofta älskar jag Oates böcker och jag vet att det ofta ofta tar lång tid att komma in i dem, därför läste jag på ... 50 sidor ... 75 ... 100 ... 125 ... och jag som läser alltid kände bara större och större motstånd mot boken som liksom låg där och hindrade mig från andra fantastiska läsupplevelser. Till slut gav jag upp. Redan i första kapitlet blir det märkligt. En kvinna överger ett litet barn ute i dyn, en man tvingas dit av fåglar som gör honom uppmärksam och han räddar barnet. Sedan skriftar det öve till nutid och huvudpersonen är en kvinnlig rektor vid namn M R Neukirchen. Hon ska iväg på en viktigt föreläsning i sina gamla hemtrakter där hon inte varit på länge. På olika sätt lockas hon att köra iväg på en tur och hamnar på ställen som hon vagt känner igen. Det är realistiskt, drömmande och trolskt om vartannat, men den biter liksom inte tag. Till slut ger jag upp! Om någon annan läser den så kommentera gärna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar